Jag vill säga att jag var en klok unge med en otrolig uppväxt! Men det är inte sant.
Jag var en konstig unge med en kaotisk uppväxt: Jag visste det så klart inte då, men jag vet nu… att jag hade tur, jag fick hjälp i sista sekunden och därför finns jag här idag. För att återberätta min historia, ta den vidare och göra världen till en bättre plats. För vem kunde ana, ana att denhär lilla killen en dag skulle växa upp och inse att allt han trott på, allt han levt för vart en lögn. Alla gånger jag fått byta hem, flytta för att ta mig ifrån soc, allt som jag förstår nu, som jag önskar den lilla killen på bilden kunde se, men han… han är jag, ingen av oss skulle finnas utan den andra.
Det som gör mitt innehåll unikt är att jag försöker att ständigt kombinera det jag lärt mig om diagnoser, mitt förflutna och nuet. Jag strävar efter att alltid vara den bästa versionen av migsjälv och jag vet att min resa börjar här, i denhär lilla rutan, i lägenheten jag bor och i skolan jag går. I skrivande stund är det inte långt kvar till jul och det betyder att jag snart tar examen, det är dags att jag försöker ge tillbaks lite till världen, vad den på senare år har gett mig. Jag har fått en unik världssyn, den vill jag dela med mig av, till dig, till dina vänner och din familj. Ingen kan göra allt ensam, men tillsammans kan vi skapa framtiden!
Det handlar i grund och botten om en sak dem sa i familjehemmet: “Jag har gått 20 kurser i ämnet och ändå förstår jag dig inte, du gör allt tvärtemot vad dem säger”. De orden har påverkat så många av mina val både som ungdom och vuxen, jag tror inte på att forskarna har svar på allt, men jag säger inte heller att jag vet allt, jag säger att jag känner migsjälv, mina begränsningar och jag hoppas att någon kan relatera och lära sig av både mina bra och dåliga handlingar.
Jag gör dethär inte bara för alla andras skull, inte för att lära folk om hur diagnoser fungerar, för den frågan har inget egentligt svar. Jag kan berätta saker ur mitt eget perspektiv, jag kan försöka ge vägledning, men det betyder inte att jag har alla svar. Att skriva min bok har varit som en typ av terapi för mig, ett sätt att få dela med mig av mina med och motgångar under de senaste två åren, jag är tacksam att jag klarade det tillslut, det är jag. I slutändan gjorde jag dethär för migsjälv och ingen annan, jag har skapat mitt eget arv, nu behöver jag bara nån som tar det vidare, vem vet? det kanske blir du?
FASTIGHETSSKÖTARE och Musiker
2022© All rights reserved Theodor102